Jag känner mig fullständigt.. underlägsen, och värdelös. Jag vågar inte må dåligt längre, han blir bara så förjävla sur när jag inte kan få fram någon förklaring till det. Hur i helvete döljer man att man mår dåligt? Jag har ingenting att må dåligt för, jag har ju allt? Lycka kan köpas för pengar? DRA ÅT HELVETE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar