Ibland mister man förståndet. Ibland förlorar man kontrollen över en själv, & ens självkänsla åker berg- & dalbana som enbart består av nedförsbackar. Respekten hoppar ner från ett höghus lika högt som WTC och dör. Går i spillror, i tusen bitar. Så pass att man inte ens kan ana vad spillrorna en gång kan ha varit. Så pass att man inte ens kan se det med blotta ögat.
Jag känner mig som om jag befinner mig i ett stort svart ändlöst hål.
Ingen ork, ingenting. Ingenting alls. Det finns ingenting.
1 kommentar:
Det kommer bli bra och lösa sig ska du se, jag vet att du klarar det. Finns här bästis. <3
Skicka en kommentar