jag var trött på det, skiten igår. jag grät.
men nu, nu njuter jag av mina tankar om allt annat, och alla andra. och då menar jag lite mer.. negativa tankar. alla kanske är fel ord, jag tänker inte vara "onödigt trevlig" längre, jag tänker vara ärlig, förbannat ärlig. och inte slösa tid på någon jävel jag inte ens känner.
jag vill egentligen inte ursäkta mig själv, men jag vill inte såra någon heller. jag har inte ändrat uppfattning om er, mina älskade. även om det kanske verkar så. (jag avskyr att ursäkta mig själv, men det här var nödvändigt för mig) förlåt om ni tog illa vid er.
övrigt idag, så har jag jobbat, och näst intill blivit klar med mitt jobb, nu är det bara att beskära bilderna och tillägga beskrivning (konstnär, motiv, mått osv) och det känns bra att snart ha det klart redan nu.
whatever, imorgon bär det av till polen i alla fall. so long.
jag mår illa. jag känner obehaget i bröstkorgen, det kommer alltid vid denna tiden på året, i alla fall sedan 1998, det var väl då allt började? jag tömdes på frihet, och fylldes av äckel och hat. jag undrar egentligen varför jag aldrig tar livet av mig, jag vill väl så gärna göra det? eller hoppas jag på bättre tider? jag är så jävla naiv, jag avskyr migsjälv. varför kan jag bara inte..? varför.. jag vill se ren sanning. jag vill inse, inte bara.. jag får inte säga någonting, inte yttra mig om någonting alls. jag är avskum.
det händer återigen, mitt ansikte är uttryckslöst och jag vill inget hellre än att födas om på nytt. bli en annan människa, vakna upp i en annan värld, långt bort härifrån. jag vill ha en nystart. jag vill glömma allt som varit förr, allt. nu är det tillbaks igen, jag känner mig så förbannat jävla instängd, slit av mig huden, slit av mig mitt jävla skal!
sluta skrik!
