jag mår illa. jag känner obehaget i bröstkorgen, det kommer alltid vid denna tiden på året, i alla fall sedan 1998, det var väl då allt började? jag tömdes på frihet, och fylldes av äckel och hat. jag undrar egentligen varför jag aldrig tar livet av mig, jag vill väl så gärna göra det? eller hoppas jag på bättre tider? jag är så jävla naiv, jag avskyr migsjälv. varför kan jag bara inte..? varför.. jag vill se ren sanning. jag vill inse, inte bara.. jag får inte säga någonting, inte yttra mig om någonting alls. jag är avskum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar