Tralala ♥

På måndag fyller Frances 19 år och jag önskar jag kunde vara hos henne och fira henne på sin födelsedag. Dream on, Danielle. Du har skola som du knappt kan klara av osv. Idag vet jag inte ens vad jag ska göra, jag vill sällskapa Tess lite, men jag vet inte om jag kan flänga runt så mycket, jag får migrän så jävla lätt. Minsta lilla stress och så... AJAJAJ MITT HUVUD! HUGG AV MIG DET! Typ.. Horribelt på riktigt. Jag ska i alla fall hälsa på storasyster och frugan, kanske till och med kan övernatta hos fru? Bara om hon vill och orkar förstås. Äsch, nu ska jag fixa och dona lite. Puss!

perfect helg!

Denna helgen har varit jättebäst, i stort sett. Jag har i och för sig tänkt för mycket tror jag, men det blir bra igen. Vill inte hoppas på något annat, och jag hoppas fortfarande på att tjugohundranio kommer bli ett bra år. Visst är det fortfarande bara förhoppningar, men det betyder inte att det inte kommer bli bra. Det måste bli bra. Anstänger man sig bara lite, så kommer det väl också att gå. Nu tänker jag sällskapa frugan igen. Så att hon inte sitter helt i sin lilla ensamhet. Puss.

Skriket inifrån.

Jag tror jag blir tokig snart, det blir för mycket nu. Alldeles för mycket. Jag kan inte andas, jag kvävs. Den klösande och rivande känslan i bröstkorgen vill inte heller sluta, det gör för ont nu. Jag tänker ta en paus, för mig själv. På något vis, om jag klarar av det. Om jag ens kan det.

Det har varit jobbigt idag, det känns som om att allt och alla har ögon precis överallt! Äckligt, jag blir ledsen och rädd. Så kunde jag inte äta upp all mat jag lagt upp på tallriken heller, jag har fortfarande minskad aptit tydligen. Fan.. men ljuset i slutet av tunneln är väl att jag ska sova över hos frugan idag i alla fall. Myskväll.

kan inte sluta tänka, på dig

det är inte rättvist.

tjugohundranio

Allt är tydligen fortfarande kvar. Ändå fattas det såpass mycket. Jag känner mig förkrossad, så himla förkrossad. Det gör mig så ledsen, jag börjar väl snart gråta.. antagligen. Men whatever om Danielle är lite förkrossad, det gör väl ingenting? Naturligtvis inte.

Jag saknar dig, olyckssyster. Otroligt mycket. Jag vill att du ska vara här, hos mig nu. Jag behöver väl helt enkelt dig. I do. Och jag kan inte förstå varför vi kallar varandra olyckssystrar. Du är den jag är lycklig med. Men låten, visst. Den fina låten.