Söt mormor!

Min mormor är ganska söt, påtal om ingenting alls egentligen. Men igår när vi käkade födelsedags middagen så började hon prata om att hon snart fyller 80 år, fast det är tre år kvar tills dess, hon är fortfarande 77 år. Jag har aldrig hört talas om att en äldre kvinna vill bli äldre. Det blir ju mest bara; "Ja hej, jag är 30+, höhö" typ. Men min mormor vill verkligen bli 80 år! Nu på direkten liksom. Hon är faktiskt ganska söt, väldigt jättesöt.

Onödiga fakta.

Den senaste månaden;
Fått urinvägsinfektion
...och nickelallergi.
Blekt utväxten (det blev fail)
Haft oturs dagar.
Kanske förkylning också.

Jag tycker inte om denna månaden :)

Födelsedags kalas.

Idag fyller min morfar 75 år, så jag har gjort mig fin och fixat mig inför kalas! Mat i överflöd, fina blommor, presentöppning, tårta och sådant mysigt trams. Födelsedags kalas är alltid söta, men fjantiga. Och stressiga! Jag får lite panik, och blir lite tokig i hela huvudet utav det hela. Hoppas jag överlever allt gulligull i alla fall, men jag är ju fjolla, så det ska nog gå jävligt bra ska ni se. Hipp hipp hurra, nu dårå. Puss&tjing, ♥

Knasiga minnen.

Ett minne dök upp i mitt huvud idag, helt.. random, egentligen. Jag började tänka på min första bh, en rosa med Nalle puh, som jag egentligen inte skulle behövt att ha med tanke på att jag knappt hade bröst då. Hur som helst, så var jag hemma hos min mormor den gången, vi skulle gå och lägga oss och jag bytte om. Hennes min när hon såg att jag, som var så liten och knappt hade bröst, hade bh på mig var helt "wow!", oförglömlig min, I guess. Med tanke på att jag kommer ihåg den än idag. Detta var nog inte ens värt att blogga om, men whatever, jag var tvungen.

Hjärnan tog semester.

Det känns som om jag inte har någon hjärna, jag kan inte tänka. Så tomt, finns enbart en tom skrikande, men tyst röst som blir till ett oändligt jävla eko. Jag blir störd utav det, jag orkar inte. Så jävla rörigt och brusigt i hela jävla huvudet, och bara så jävla tomt och.. stilla.

Rawrr..

Inte för att vara sådan, men camping.. Det finns ingenting som är mer värdelöst än just camping. Jag hatar att sova kollektivt, verkligen hatar! Och så sover man så otroligt dåligt också. Men åh, fan vad jag hatar camping. Det är inte riktigt min grej. Jag sover länge, och helst själv Eller ja, högst jag + en till! Eller kanske två. MEN TRE!? Där går min lilla gräns. Jag blir nervo. Och sedan så förstår jag inte riktigt det där med att lyckas pricka in helger med dåligt väder när man ska campa? Vad fan vill vädret med det? Finns det en Gud som bestämmer sådant så hatar jag honom. Då är det inte bara så att jag inte tror på honom, utan då bara hatar jag honom. HATAR honom. Henne, den, det, vad fan Gud nu är, eller skulle vara. God damn it, detta börjar gå överstyr. Men hallå, jag hatar att campa. Nu vet ni alla fall det.

Skaune-Nancy

Jag ska campa på Råå camping i tre nätter. Så; Hej Helsingborg, umgås med mig, snälla? Jag behöver nog lite sällskap utav folk i min egna ålder, eller ja, runt min egna ålder i alla fall :( Jak har mschen; danielle@jageblad.se

Tankespiral

Jag undrar varför jag alltid längtar tillbaka, så oerhört, till min ensamhet, när jag väl kommit bort från den. Svaren står säkert rakt framför ögonen på mig hela tiden, eller svaren kanske är begravda någonstans långt inuti mig? Jag vet inte, jag orkar aldrig känna efter, jag orkar aldrig leta fram svaren. Jag bygger fram något slag av självhat, tror jag. Jag hatar ju migsjälv för den jag är. Jag hatar migsjälv för att jag aldrig tar till mig komplimanger, fina meningar, vackra ord, eftersom jag inte tror att jag förtjänar det. Jag fick ju alltid höra att jag var så jävla ful, äcklig och tjock när jag var yngre. Det är ju det jag förtjänar att få höra, för det är ju det jag är. Jag blev övertygad. Nu får jag inte ta emot komplimangerna, de fina meningarna eller de vackra orden jag får höra, eller läsa då och då. För det är inte sanning. Jag duger ju inte ens. Så varför borde jag ens ta till mig det, egentligen? Jag förtjänar det inte! Jag är så jävla korkad ibland, vem skulle ens orkat läsa allt detta? Vem skulle brytt sig på riktigt? Varför är jag en sådan jävla idiot?
Fuck, jag hatar verkligen migsjälv.

Hej, jag kallas Nancy, är 17 år och hatar migsjälv.

Charming, jag är kär!

Imorgon! ♥

Dessa tio dagar har snart passerat, nu är det bara en kvar. Det ska bli så skönt att få komma hem igen. Denna flykten har varit alldeles för lång. Tio dagar, utan Halmstad. Tio dagar utan mina vänner. Tio dagar utan trygghets-kramar. Tio dagar utan socker från skåne trams, och kittlande skratt ända ner ifrån magen med människor man vill spendera resten utav sitt liv med. Jag förstår inte hur jag har stått ut, i tio långa dagar. Jag har inte ens haft lusten till att fotografera varenda dag, vilket jag skulle haft annars. Imorgon kommer jag hem i alla fall, då ska jag ge er långa, varma och trygga kramar. Och om jag inte hinner imorgon, så får det bli på torsdag. Men längtar gör jag, jag är så full av längtan att jag snart sprängs. Jag saknar ju er så förbannat!
Och så är jag sur på mamma också. Hon försökte kasta ut min älskade Shakespear genom fönstret, och lyckades nästan(!). Kärring. :(

Jävla ölsnd!!

Jag borde inut sitta här ens! Jag bords eova!! Jag vill fhem, skela med ttenka! Puss på tuss <3
JAG OCH TÅSS PÅ FOTOT!!!!1

@ öland.

Vi är på öland nu, och idag har mamma och pappa varit gifta i 18 år, så vi ska snart gå ut och käka på sjöstugan här i Byxelkrok, så jävla trevligt alltså. Men hur som helst, jag har hemlängtan nu, för det har jag ju säkert inte berättat innan. Puss&tjing.

Jag känner mig fullständigt.. underlägsen, och värdelös. Jag vågar inte må dåligt längre, han blir bara så förjävla sur när jag inte kan få fram någon förklaring till det. Hur i helvete döljer man att man mår dåligt? Jag har ingenting att må dåligt för, jag har ju allt? Lycka kan köpas för pengar? DRA ÅT HELVETE.

Homesick

Jag skulle kunna sitta såhär i evigheter och ladda upp en massa foton på folk jag saknar, men det hinner jag inte nu. Det går alldeles för segt och vi ska tydligen snart iväg någonstans. Jag vill inte, jag vill ju bara hem. Vill hem till Halmstad och mina underbara vänner..

Jag tröttnar så fort.

Jag tröttnar så jävla fort. Jag har redan hemlängtan, och jag har ändå bara varit här i fyra dagar. Jag vill hem. Hem till halmstad, hem till mina vänner, framförallt; Hem till min egna säng, mitt egna rum! Och mitt egna hörn på b&b, med en kopp kaffe! Jag vill hem, jag tröttnar bara så himla fort. Jag blir deprimerad.