Fredag nu, tack. Halmstad kan dra åt helvete.

Plughezt-Nancy

Vi hade prov i svenskan idag, känns ganska lyckat för en gångs skull. För att inte ha pluggat så mycket till det vill säga. Jag hade ju självklart fått för mig att vi skulle haft provet v.43. Tur att jag hade tid att plugga lite i alla fall. Tisdagar > Långa håltimmar > Pluggtillfällen outta hell. Jävligt praktiskt.

Känns inte som om vi har något annat än just prov i skolan nu. I Fredags var det mediekommunikation, idag var det som sagt svenska, imorgon är det foto - Kameran, (så det blir väl inte så svårt, men ändå). Sen på fredag så blir det historia - Antiken, också. Men ja, det känns väl bra.

Whatever, ni kan kalla mig plugghäst-Nancy nu i alla fall. Jag har läst på fotoprovet en hel del nu. Känns jävligt lönlöst att fortsätta med det, för man kan ta och jämföra det med att läsa det senaste man skrivit i sin egna dagbok, som var för ungefär för tio minuter sedan...

Förresten så tycker jag inte om.. öh, påste längre. Det har blivit lite för mycket löste för min del, I guess.

mreow, specimen ♥

Yes, yes, yes!

Jag har eventuellt fått tag i en praktikplats i Uddevalla nu. Någon klädbutik. Så otroligt skönt att verkligen få slippa halmstad i två veckor! Jag kan faktiskt inte beskriva känslan direkt, det.. känns bara så jävla fruktansvärt underbart! Just nu ser jag bara fördelarna med det, och det är att jag slipper Halmstad, jag får vara hos min pojkvän i två hela veckor! (+ att han följer med mig hem under v.43-44) och så har jag tid att få ro i hela kroppen, och själen. Åh, det kan knappast bli bättre än såhär. Nu vill jag ha fredag, omedelbums!

Kiss kiss, bang bang.

åh ♥

Lyckat att håna sig själv. Jag blir så jävla glad, haha. Thank you.

Snart är det matdags i alla fall. Västergöks otroligt goda kattmatsliknande maträtter. Helgen har i alla fall varit helt underbar, i lördags alltså. Myskväll hemma hos Mikaela med Ida och Albin. Det uppstod kärlek vid första ögonkastet mellan mig och hennes pudel Sigge. Från 18.00 till 22.00 släppte han mig knappt för en sekund. Jag älskar djur. Världens jävla djurvän är vad jag är.

Idas (http://killkinglife.blogspot.com) bilder från lördagen.

Jag hatar..

Varför kan jag aldrig lära mig att skilja på depression och irritation!?

Men jag kan inte sluta hata Halmstad. Jag är så överdrivet trött på Halmstad. Det finns inget annat än just falskhet, intriger, dubbelmoral.. blah, blah, blah. Jag längtar verkligen efter APU-veckorna, så jag kan få ta en paus från denna skitstaden, i två underbara veckor. Jag känner att jag verkligen är i behov utav det just nu.

Jag misstänker dock att jag kommer sakna skolan väldigt mycket under de där två veckorna. Jag kommer att sakna Ida, lektionerna (speciellt foto), Magnus galna "damp-dagar", den myntslukande kaffemaskinen, åh.. Hur fan ska jag klara mig i två veckor utan LBS!? & hur i helvete ska jag kunna överleva Halmstad tills arbetslösheten tar sin skepnad så att jag kan flytta härifrån?

Whatever, jag vill bara bort härifrån nu. En liten paus kan väl räcka? Två veckor i en främmande stad. Det låter i alla fall mer lockande än två veckor utan skola i en jävla skitstad.

Skitstad.

Jag antar att jag föll ner i en depression nu ikväll istället. Jag hatar allt och alla just nu, speciellt här i Halmstad. Efter skolan flyttar jag långt bort åt helvete härifrån. Det är enbart skolan jag trivs med här, ingenting annat. Så när skolan är slut, och jag kan klassas som en arbetslös så kommer jag lämna den här skitstaden. För all jävla framtid..

Låt tiden gå fort nu, bara. För jag hatar allting här. Alltihop.

Jag rullar snart fram.. ja, jeez.

Jag är störtkär i att "Gravid" och "Godis" snackar massa skit. Jag blir så glad! Jag snackar väl också en jävla massa, men jag talar i alla fall sanning. Och det där med hjärnan var faktiskt inte självförvållat så där gick du över gränsen. Men jag bryr mig inte, jag mår bra. Det är det som är huvudsaken.

(förresten, så är jag varken under- eller överviktig (inte ens på gränsen till något utav det). & det är märkbart att du inte har någon som helst aning om vad jag gör eller käkar på fritiden. haha, jävla failfitta..)

Tristess.

Jag älskar att titta igenom mina foton ibland. Jag hittar jämt så otroligt många bilder jag halvt glömt bort. Skrattretande bilder, söta bilder, minnesfyllda bilder.. osv. Åh, jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig en aning.

"Jävlar fan, jag faila' ju!"

Fick för mig att DIY:a en Siouxsie & the Banshees-tröja när jag kom hem. Ansträngde mig verkligen som fan att inte stava fel på "Siouxsie", tro fan att jag stavade fel ändå! Sioxsie.. Jag skyller på att jag är blond. Som alltid. Känns fan bra att ha någonting att skylla på ibland alltså. Folk får fan i mig ta och låtsas att det sitter ett "u" mellan "o" och "x" nu. Eller att Siouxsie i själva fallet stavas utan ett "u" mellan "o" och "x".. Jag vet i alla fall att jag glömde u:et. Det borde väl räknas? Eller ska jag skriva "Käft, jag är dyslektiker" på ryggen också..?

"Arabian knights" är puss:

Ny header..

Jag blev nöjd med bilderna jag tog igår med lång slutartid. Därav den nya headern.. dah.
Men nu måste jag snart kila till mattelektionen, minsann. Tjingeling typ.

Förresten, dagens låt också ♥:

Slutartid: 5"

Jag fick bara för mig att jag skulle leka med lång slutartid, & jag därmed blev jag ett spöke!

shadowplay

Jag hoppas att jag skulle fallit ner i en depression var ett falskt alarm, & att det känns som om jag mår bättre inte är det.

Jag känner att Idas atmosfär är uppmuntrande, att allt känns så jävla bra när jag är i hennes närhet. Jag har de finaste vännerna man kan ha, och den mest underbara pojkvännen som finns. Så jag tänker då fan heller inte falla ner i någon jävla depression nu. Jag har inte tid, och ingen anledning. Jag borde vara "depressionsresistent". Mitt hår borde dock sluta vara "hårspraysresistent". Dah..

Dagens låt ♥:

Fall.

Det känns som om jag faller ner. I ett stort svart ändlöst hål. Jag ser ingenting, har ingenting att greppa fast vid. Jag blir rädd. Jag undrar vad som egentligen sker. Jag vet inte. Jag känner bara hur orkeslös jag blir utav det. Jag vill inte bli orkeslös. Inte nu. Speciellt inte nu, utav alla tillfällen som funnits förut. Varför ska det komma just nu? Faller jag ner i en depression? Varför just nu!? Jag hatar fall. Jag vill ju mer än allt annat klättra uppåt. Jag borde ju inte falla. Jag har ingen anledning till att falla. Jag har faktiskt ingen som helst anledning till att falla just nu. Skrattretande. Men jag orkar inte längre. Jag släpper taget, men jag har ju ingenting att släppa taget om? Jag förstår ingenting.

Vad fan ska jag göra? Jag hatar det här. Gå och dö, ditt jävla fall.
Jag vill inte ha dig! Jag hatar fall. Hatar, hatar, hatar fall!

Jag behöver bli arg nu.

Så jävla trött.

Jag tänker inte påstå att jag är trött på precis allt, för det är jag inte. Det känns mest bara som så. Jag är trött på telefoner. Jag är trött på tomsnack. Jag är så jävla trött på folk som lägger sig i. Jag är så jävla trött på skådespel. Så otroligt helvetes jävla trött på min omgivning. Jag vill härifrån. Jag hatar er allihop.

Dåligt humör.

Jag har varit på dåligt humör sen frugan och jag gick från skolan till b&b. Vissa personer klarar jag bara inte av ibland. Jag hatar när folk ska lägga sig i saker och ting, som dem inte alls har att göra med över huvud taget. Jag kan sköta mitt egna själv, för helvete. Sen är jag inte så jävla korkad heller som inte förstår vad vissa gester betyder, damn it! Jag åkte i alla fall hem vid sex, för jag fick nog. Irritationen tog över mig, och jag ville varken säga eller göra någonting dumt mot någon som inte gjort någonting.

Nu har jag varit hemma i ett par timmar, irritationen har lagt sig & jag har pratat med Elving på msn. Han skickade en bild på sig själv som jag redigerade. Att pyssla med photoshop när man inte är på det bästa humöret har en lugnande effekt på mig. Man hinner inte tänka så mycket på annat, fokusen ligger enbart på att redigera. Att få bilden så fin som möjligt. Photoshop är min medicin.

Jag tristess-slarvade en hel del, men jag blev ändå ganska så nöjd med den.

Naturfoto

Nu kommer naturbilderna från igår, då vi var på Galgberget och fotograferade:

Nikonfjolla.

Naturfoto på Galgberget var det som gällde idag, men bilderna ligger på skolans datorer så dem dyker antagligen upp här imorgon. Om jag har tid och tillfälle till det, vill säga. Annars blir det nästa vecka.

Efter skolan orkade jag dock inte vara i stan så länge till, trött i benen och i huvudet efter en lång och ganska jäktig dag. Jag hann i alla fall träffa Francez och lillebror en stund, fina kameraoffer må jag säga. Jag har fotograferat så.. sinnessjukt mycket idag, kameramissbrukare for real, och inte nog med det så ska jag ju sönderredigera alla bilderna också.

Jag vet inte riktigt varför, men jag tycker om denna.

Jag älskar denna bilden, för Francez har så jävla fint leende!

Lillebror gör sig sjukligt bra på bild, puss!

Ganska.. random bara.

Trevlicht.

Heldags fotolektion idag, studiefrågor osv. Imorgon ska vi fotografera på galgberget. Naturfoto minsann. Det kan bli rätt så spännande, I guess.

Vi slutar 14:50 så med andra ord så ska jag snart gå från skolan och träffa fina Francez. Eventuellt lillebror också. Men yeah, nu tänker faktiskt jag pysa iväg härifrån. Tjingeling!

Lol, "Tjingeling".. så jävla fjollig jag är azzåh.

Pierrot & Francez

En helt perfekt dag, trots en förjävlig, irriterande trötthet.
Det blev en ny medlem till samlingen & umgänge med fin flicka.

Låååångtråkigt.

Snart är det äntligen dags för mig att gå till bussen, och förresten så är detta mitt 242 inlägg. Jag är så himla cool alltså. & så otrooooligt rastlös! Förresten så ska jag ta med mig min extremt sexiga "Harry Potter"-mugg till skolan, så jag kan ha den att dricka kaffe ur istället för den där svarta från myrorna. Men god damn, töntfaktors poäng deluxe till mig då, ja. ♥ Yes, indeed.

Nu är det skoldags, puss!

Suck..

Jag är inte på det bästa humöret nu, direkt. Jag vaknade 02:40, vet inte varför, men jag kunde då fan inte somna om igen i alla fall. Så jag gick upp runt 04:45. Jag har duschat, skrivit "WARSAW" på joy division-tröjans rygg, målat naglarna.. lalala. Jag har gjort mycket. & jag är så jävla rastlös att jag nästan funderar på att gå till skolan idag. Haha, jeez. Jag är så jävla seriös. Det är ju bara en.. liiiiten bit det handlar om liksom. Eh, heh.

"Espresso-måndag".

Espresso-måndag. Jag älskar espresso-måndagar! Fast jag mår alltid lika illa efteråt. Det är i och för sig alltid värt det. Mikaela har alltid något att prata om, hon startar alltid upp olika samtalsämnen, även om det bara är hon som pratar mest utav oss, så tycker jag faktiskt om det. Jag tycker om när man själv kan lägga någon kommentar mitt i konversationen utan att den som pratar ska bli irriterad och bara väntar på sin egna tur igen. Det känns liksom som om personen inte lyssnar på en då. Men så är det inte med varken Mikaela eller Ida, och det känns väldigt skönt.

Efter espresso house så stack jag till b&b, mest för att rensa hjärnan lite. Det kanske blev för mycket snack. Men ja, plötsligt så kom hon dit. Det var nog ganska nyttigt för min del, för jag fick det bekräftat för mig att jag inte saknar henne över huvud taget, utan bara blir irriterad utav att höra hennes jävla röst. Även saker som hon sagt tidigare, innan jag bröt kontakten, irriterade mig. Det repeterades ett par gånger i mitt huvud. Jag skrattade bara lite tyst för mig själv och tänkte "Det var ingen större förlust, i alla fall"

Mikaela och Ida på väg från skolan till espressohouse

Returning from a journey

Tuff, tuff, tuff, sa tåget.. heh. Jag är i alla fall hemma igen efter en helg hos min finaste stjärna i Uddevalla. Det var fullkomligt underbart att vara med honom igen. & jag saknar honom redan så förjävla mycket. Dock var det första intrycket utav Uddevalla inte det bästa man kunde ha fått direkt. Redan när jag anlände med bussen, vid halv åtta, så bemöttes jag utav extremt fulla emofjortisar som snubblade fram på gatorna & skrek sig hesa. Jag blev förskräckt, så jag satte mig ner på en kall bänk av sten och höjde volymen på mp3-spelaren. Men sedan så fick jag syn på Soheyl och blev helt jävla überlycklig! Helgen blev i alla fall den bästa någonsin. Men nu känner jag mig mest bara ensam..

Nancybaby var en aning uttråkad, ja.

Slutare & bländare.

Det var den praktiska foto-övningen för idag. Jävla roligt faktiskt, fast jag hade tydligen fotograferat i raw-format hela tiden. Klantarsel. Så det tog ett litet tag för mig att fixa iordning dem till jpg. Jag ska från och med nu, varje gång kolla om kameran är inställd på raw eller inte. Jag är så jävla blond.. Men nu är jag i alla fall klar med allt, fast det känns som om det är någonting som fattas..? Hur som helst, nu ska jag gå in till centrum för att träffa Jonna igen. Förhoppningsvis så lär vi väl i alla fall kunna prata med varandra idag. Tjingelipling.

Yrkesporträtt.

Vi gjorde yrkesporträtt med journalisterna. Tog dock ett litet tag att få tag i ett ställe där man bara kunde dropa in sådär helt random, men Emmaus blev det till slut, i alla fall. & det gick faktiskt ganska bra också.

Hur som helst, jag blev så himla överlycklig! Herr Knutsson lade märke till min Joy Division-tröja, så jag fick en dokumentär om dem utav honom. Jag känner mig helt.. chockad! Men åh! Tack, tack, tack Martin! Jag blev så himla glad i hela kroppen, ska du veta! Nu ska jag bara ta mig tid till att se den också, men det kommer väl tids nog. Blir det inte idag så blir det imorgon, eller i övermorgon. Eller någon annan dag. Men jeez, så happy jag blev!

"Jag är en snel hest."

Heldags fotolektion, igen. Kamerans grunder, typ. Jävla roligt faktiskt. & Magnus var nog väldigt pepp eller så, för han sjöng och skuttade till lite titt som tätt. Förlåt Magnus, om du nu läser detta, men ibland tror jag nästan att du lider utav Vuxen ADHD.

Men damn, jag tycker om LBS. Roliga, trevliga, oerhört generösa(!) lärare och fräscha lokaler. Prrfect.

Citat för idag(bägge från Magnus):
"Du är så söööt min kära lilla ponny.."
Han började bara sjunga helt random..
"Jag är en snel hest."
& där lade jag huvudet på bordet.


Tjingelipling.

♥

Nu börjar saker & ting reda ut sig i mitt liv. Så jävla bra.
Och jag är troligen vän med min körsbärsperfektion igen.

Tjing, nu ska jag kila iväg & ha mattelektion. Puss.

Ingenting.

Hon säger att jag kastat bort en vänskap på fyra år. Ja, det har jag väl gjort. Men jag anser att jag också kastade bort en trasig själ, med en kropp fylld av en ändlös dimma, fylld av förvirring. Jag kastade bort en söndersliten själ, som också drog ner mig med beklagelser om sitt egna tomma liv. Jag kastade inte bara bort en vänskap på fyra år, jag kastade bort Ingenting. Ett ingenting som fick mig att bli förbannad och rasande. Jag ville inte höra mer, jag ville inte se mer. Jag ville bara andas ut, och framförallt; Leva.

..men jag kan faktiskt inte minnas en endaste fin stund med dig nu.
Var tog all tid vägen?

Nu vill jag samla på mig fina minnen igen.

Jag har säkert varit väldigt gnällig under de senaste dagarna, jag får be om ursäkt. Men en stubin kan inte brinna förevigt, förr eller senare så smäller det helt enkelt. Det var ungefär så det blev för mig i veckan, därav har jag varit lite som en zombie, eftersom jag blev så psykiskt utmattad utav all jävla skit. Men nu så känns allt så mycket bättre, för jag har avslutat relationer som till stor del enbart gjort ont.

"den smärta du bär runt på,
den är också min."

Det där hade jag skrivit i en dikt riktad mot en speciell person, den hade blivit favoritmärkt på sockerdricka häromdagen, jag hade totalt glömt bort den. Men det var det enda jag hann läsa utav den då, och nu kan jag inte sluta tänka på det. Just den meningen har präntats in i huvudet på mig. & jag tänker aldrig bli vän med någon öppet självdestruktiv &/eller egocentrisk person som bara matar och matar på med struntsnack hela tiden igen, för det kommer inte att sluta bra. Jag måste tänka på mig själv nu, jag kan inte ha en massa oro och skit runt omkring mig. Jag måste blicka framåt, och för det måste man (i alla fall, jag) må bra också.

Så nu är detta ett avslutat kapitel för mig, & det ska ersättas av fina stunder och fina äkta vänner. För det här ska bort, jag vill inte minnas rakblads-halsband, ärrvävnader, variga brännmärkta händer i maten eller pillerfyllda plånböcker, för det är sådant som sätter sig mest, tyvärr. Jag vill bara minnas lyckan, lugnet, tramsigheterna. Jag vill bara minnas det fina. Jag har ju inga fina minnen, de ersattes av hemskheter. Något som jag äcklades så fruktansvärt av, som jag blev rädd för. Jag vill ha fina minnen nu, jag ska fylla min hjärtformade bultande box med massor av fina minnen. Med start från Nu.

Två sanningar & fakta/prosa/poesi.

Duktigt, jag blev klar med bilderna, OCH lämnade in samma dag som det skulle lämnas in, men jag är dock inte nöjd. Men det får åka upp här på bloggen i alla fall, för jag känner mig jätteduktig som klarade av något som jag nästan aldrig klarat av att göra förut.

två sanningar..

fakta, prosa & poesi..

Så jävla roligt.

Nu har jag varit elak a.k.a talat sanning. Men jag har skakat av mig massor med elände & skräp. Min ilska har lagt sig, nu är det bara illamåendet som återstår att försvinna. Annars mår jag fint, och tyngden på mina axlar har försvunnit.

Jag är fullständigt nöjd.

Jag är världens mest självdestruktiva människa.

Ja, för jag har ärr över hela jävla kroppen, sväljer ner tusentals piller per dag, bränner mig med cigaretter överallt, försöker ta livet av mig minst en gång i kvarten & snackar bara om mitt (självförvållat) nedgångna liv hela tiden. Eller ja, det kunde ha varit så i alla fall. "Anonym", jag tycker att du borde stå för dina egna handlingar, och visa vem fan du är också. Stackars fega lilla patetiska kräk..

Jisses

Jag fick en smärre chock när jag märkte hur många unika bloggbesök jag tydligen fått.
(har nämligen fått för mig att jag haft det inställt på "Alla besök" hela tiden.)

En avslutad relation, konstiga fotouppgifter & citat.

Jag blev så trött idag, så trött att jag till och med avslutade en relation till en vän som jag tycker om väldigt mycket. Jag klarar dock inte av att lyssna till destruktivitet, vilket jag fick höra väldigt mycket utav när jag var med just den personen. Jag hade helt enkelt inget annat val. För jag orkar inte gå runt och vara arg & nedstämd flera timmar/dagar varje gång jag varit med personen då den snackat om just självdestruktivitet. Visst, det kanske inte inträffade så ofta, men det räckte gott & väl för mig. Jag står bara inte ut med sådant jävla trams. Det knäcker mig. Men damn, det är ändå väldigt synd, tycker ju ändå om henne så jävla mycket.

Whatever, nu är det över i alla fall. & nu har vi Foto A. Två sanningar & fakta-/prosa-/poesi bilder i stadstrafiken. Det sistnämnda blir till en jävla utmaning, för jag ser ingen som helst "poesi" i trafiken över huvud taget. Men det löser sig säkert, jag kommer väl alltid på någonting as usual.

Nu tänker jag liva upp stämningen med lite citat från veckan, hittills:
"Jag har en banan i min väska."
(Som IDA yttrade helt random i matsalen.)
"..bara kasta bebisen i vattnet.."
(Magnus talar om bebissim under fotolektion)
"Make love, not warcraft"
(Någon random LBS-elev)

Boneshaker baby

ASF-tröjan fick ett tryck på ryggen idag.

suck..

Jag är så otroligt trött på allt jävla snack om självdestruktivitet. Det gör mig fullständigt less & så jävla förbannad. Jag tycker att det är äckligt, & minst sagt så otroligt fult. Det räcker med att bara se det. Snacket får mig att må illa, & det säger mig bara en sak, och det är "Hej, jag vill ha uppmärksamhet". Snart så säger jag upp vänskapen, helt. För jag klarar fan inte av det, det gör mig så fruktansvärt illamående. & arg. Mest utav allt; Arg.

♦

Skolfoto idag. Antar att jag såg ut som en dryg liten blondin, men whatever. Det är väl det jag är också, I guess.

Hur som helst, nu har vi håla till 13:25. Så att sitta här blir till ett alldeles perfekt tidsfördriv för mig, yes. Ska träffa lillebror efter skolan idag också. Har saknat honom väldigt mycket, så det är väl på tiden. Fast nu blir jag bortföst härifrån. Tjing.