oförståeligt

på historian idag berättade Sabine om förintelsen, och det påminde mig självklart om den askgråa tvålen som jag inte visste vad den bestod utav. jag fick självklart reda på det efteråt, det fick mig att kräkas. den bestod utav människofett och hud. men den luktade ju hud, när jag väl tänkt efter. men hur kan någon vara så ond? ondskan kommer väl alltid leva kvar, men kommer det någonsin bli så igen? vi kanske aldrig får veta.