Det känns verkligen så, som ett lyckorus inom mig. Alltså är jag glad? Inte arg, jag är glad. Även det känns så jävla bra. Förra veckan, var det skönt att vara arg eller sur. Men nu är jag glad, och det känns också förjävla skönt. Men får jag inte lite dåligt samvete också? Jag får faktiskt dåligt samvete när jag är glad och mår bra när jag vet att andra mår dåligt. Jag vill liksom dela med mig, men jag vet inte hur. Åh, det är frustrerande, men whatever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar