Det känns som om jag faller ner. I ett stort svart ändlöst hål. Jag ser ingenting, har ingenting att greppa fast vid. Jag blir rädd. Jag undrar vad som egentligen sker. Jag vet inte. Jag känner bara hur orkeslös jag blir utav det. Jag vill inte bli orkeslös. Inte nu. Speciellt inte nu, utav alla tillfällen som funnits förut. Varför ska det komma just nu? Faller jag ner i en depression? Varför just nu!? Jag hatar fall. Jag vill ju mer än allt annat klättra uppåt. Jag borde ju inte falla. Jag har ingen anledning till att falla. Jag har faktiskt ingen som helst anledning till att falla just nu. Skrattretande. Men jag orkar inte längre. Jag släpper taget, men jag har ju ingenting att släppa taget om? Jag förstår ingenting.
Vad fan ska jag göra? Jag hatar det här. Gå och dö, ditt jävla fall.
Jag vill inte ha dig! Jag hatar fall. Hatar, hatar, hatar fall!
Jag behöver bli arg nu.
1 kommentar:
Bli arg på skiten. Tillåt dig inte att falla ner i något som inte får dig att må bra. Se såhär, du har gjort dig av med saker som har tyngt ner dig länge, du har öppnat upp ett nytt kapitel i ditt liv, låt det vara en drivkraft. Låt inte ditt nya kapitel börja med att falla, du är stark inombords och du kan kämpa. Du behöver bara finna den där styrke lågan inombords som gör att du blir förbannad på skiten och tar snabba steg till lyckan. Du kommer klara det älskling <3
Skicka en kommentar