...

Jag känner mig ungefär som en liten mus bland ormar när jag befinner mig bland folk. Så liten, så osäker, så fragil. Jag vill bara försvinna, sluta andas, vad som helst. Jag orkar bara inte med den kroniska känslan av ensamhet. Jag vill inte vara mig själv. Jag hatar mig själv. Helvete att livet ska gå så jävla långsamt!

Jag skulle byta plats, med vem som helst på sekunden, om jag kunde.

Och det där valet är ju inte så jävla lätt det heller.
Vart fan ska jag ta mig till!?