Jag känner mig mer som om jag fyller 13 år igen, som om jag lever kvar i det förflutna. Men jag fyller ju inte 13, jag fyller 17. Det betyder att jag har ett år kvar tills jag blir myndig. Jag är inte mogen nog för det än, men kommer jag bli det på ett år? Jag tvivlar på det.
Jag har underbara vänner, som grattat mig idag. Petra, Linda och Carolina överraskade mig med en kladdkaka, som Petra bakat själv. Jag blev jätteglad, jag vet inte ens om jag hann tacka? Jag blev egentligen överrumplad, jag trodde inte dem skulle göra så på min födelsedag. men Tack, ni är bäst!
Ikväll blir det mer firande. Släktkalas liksom, fast enbart med farföräldrar, faster och kusin. Jag tror inte varken morfar eller mormor kommer, det gör dem aldrig. Och när dem väl gör det, så är dem inte där längre än på en kopp kaffe och någon kaka.. Det gör mig lite ledsen, det känns som om dem inte ens bryr sig om mig eller något. Men jag vet ju inte, det kanske dem aldrig gjort heller? Men jag vill ju så gärna ha dem hos mig på min födelsedag,.. min moster också. Men det lär väl inte bli så, förrän nästa år när jag fyller 18 år, men kanske inte ens då.
Och nu är det 5 år sedan jag grät för att min gammelfarfar inte kunde vara med om min 13 födelsedag. Usch, han gick bort 13 dagar efter hans 84 födelsedag, 18 oktober. Jag undrar fortfarande varför? Min älskade Åke, om han bara visste hur ofta jag tänker på honom. Varje dag. Jag saknar dig så jävla mycket. (If I could change one thing in life, I'd make time for us)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar