Nu är allt över. & jag är så otroligt lättad. Julen har varit hemsk. Men det är ingens fel, mamma och pappa verkade tro det. Att det skulle vara deras fel. Men nej, det är inte deras fel att jag har någonting inuti mig, som skaver, biter stora hål i själen, river inuti mig och försöker ta sig ut. Kanske är det jag, som vill ut. Jag vill bara slå sönder allt. Som om det skulle vara tingens fel. Det är det ju inte. Jag vill veta nu. Jag står inte ut! Jag vet inte vad jag ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar