Allt är tydligen fortfarande kvar. Ändå fattas det såpass mycket. Jag känner mig förkrossad, så himla förkrossad. Det gör mig så ledsen, jag börjar väl snart gråta.. antagligen. Men whatever om Danielle är lite förkrossad, det gör väl ingenting? Naturligtvis inte.Jag saknar dig, olyckssyster. Otroligt mycket. Jag vill att du ska vara här, hos mig nu. Jag behöver väl helt enkelt dig. I do. Och jag kan inte förstå varför vi kallar varandra olyckssystrar. Du är den jag är lycklig med. Men låten, visst. Den fina låten.
1 kommentar:
Jag saknar dig så otroligt mycket, vackra olyckssyster, så att du aldrig kan förstå. Du och jag mot världen.
Nu blir skuggorna så långa
och förändrar vad man ser
Snart är mörkret tätt inpå oss
då ser vi inte mer
Kom hit min olyckssyster
innan natten faller på
Jag är rädd för jag är rädd om dig,
det måste du förstå
Om världen är ett slagfält
om allting är en strid
Om vi är lätt förvirrade om allting är på glid
Då behöver jag min syster,
jag behöver henne så
Du får inte ta någon genväg
Skicka en kommentar