Så fort som man knäpper med fingrarna så föll jag lika hårt igen. Men jag ska klara av det här nu, jag kan klara av det här. Jag.. tror jag kan klara av det, nej, tror inte, jag vet. Jag andas fortfarande, alltså hoppas jag fortfarande på det bättre. Jag önskar att allt hade varit så jävla bra, men det fungerar inte så. Det tar tid, det kommer ta tid. Andas, jag måste andas. Lugna andetag, försöka andas lugna andetag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar