Tuff, tuff, tuff, sa tåget.. heh. Jag är i alla fall hemma igen efter en helg hos min finaste stjärna i Uddevalla. Det var fullkomligt underbart att vara med honom igen. & jag saknar honom redan så förjävla mycket. Dock var det första intrycket utav Uddevalla inte det bästa man kunde ha fått direkt. Redan när jag anlände med bussen, vid halv åtta, så bemöttes jag utav extremt fulla emofjortisar som snubblade fram på gatorna & skrek sig hesa. Jag blev förskräckt, så jag satte mig ner på en kall bänk av sten och höjde volymen på mp3-spelaren. Men sedan så fick jag syn på Soheyl och blev helt jävla überlycklig! Helgen blev i alla fall den bästa någonsin. Men nu känner jag mig mest bara ensam..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar