Jag blir tokig. Desperation, desperation, desperation. Repetition, oändlig repetition. Jag måste göra någonting, men det känns verkligen som om allt jag gör är lönlöst, att allt hopp är utom räckhåll. Jag behöver någon, någonting, vad som helst. Jag får tankerubbningar utav all repetition. Jag är tom, jag är full utav desperation. Jag är full utav Desperation och desperation. Bottnen är under mina fötter, men jag vill upp till ytan men jag ser inte ens ljuset. Jag är för långt ner nu. Jag är alldeles för låg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar